SUEDE

Det finns en hel del musikvideor som fångar den där rätta känslan, som besitter kvalité blandat med visioner. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Suede, det fanns vid tiden så många andra bra band som jag höll betydligt högre. Men videon till ”Saturday Night” är en suverän skapelse. Den känns dekadent på ett vis som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Inspelad i Holborns tunnelbanestation, Piccadilly Line, på en plattform som tagits ur bruk, troligtvis sent 1996. Suede verkade för övrigt oerhört förtjusta i stadens tunnelbanenät, då bandets låtkatalog innehåller en hel del referenser till en rad stationer. Nej, dags för en ny vecka med Arkivvetenskap, dock en inte alltför ansträngande sådan. En del sekretessövningar och lite allmänna handlingar. Avslutningsvis, jag känner en stor samhörighet med Brett Anderson i tider som dessa. Då Ipswich Town är laget i våra hjärtan så kan man inte annat än beklaga säsongsöppningen. Jag vet inte riktigt vad Roy Keane sysslar med, men det måste ha något att göra med djävulen. Sheffield United borta på tisdag, bryt förbannelsen.

LONDON #4

När Paul McCartney blev tillsammans med Jane Asher flyttade han efter en kort tid in i familjen Ashers bostad på 57 Wimpole Street. Han hade vid den här tiden tröttnat på boendet på Green Street. Paul bodde här från november 1963 till tidigt 1966. Tiden på Wimpole Street var enligt egen utsago en härlig tid, familjen Asher tog emot honom med öppna armar.

”Really, i suppose what solidified London for me was the house that they lived in at Wimpole Street. It was quite an extraordinary household: an eminent doctor, a music professor, an actress in a daily radio soap opera, an accomplished young stage and screen actress and two world-famous pop singers, (här syftar Paul på Peter Asher, Janes bror, som var en av medlemmarna i duon Peter & Gordon) all sharing a Peter Pan town house in the centre of London and behaving as if this was perfectly normal, which, for them, it was.”

I den här byggnaden skrevs bland annat låtar som ”Yesterday”, ”Eleanor Rigby”, ”And I Love Her” samt ”I Want To Hold Your Hand”. Musikrummet låg i källaren och kan ses från gatan, vilket ett foto här över visar. Det var här John & Paul, i oktober 1963, satte sig ner och komponerade låten som skulle sparka undan benen på den sista utposten, USA. Låten var just ”I Want To Hold Your Hand”.
Fotot av bakgatan till byggnaden, kallad Browning Mews, visar den dörr mellan två blå garageportar där Paul allt som oftast fick fly ut igenom för att undvika fansen som alltid väntade vid huvudporten. Ofta blev han upplockad av en bil här, eller så var det bara att ge sig ut på springande ben.

Vi förflyttar oss till Chelsea. Omslagsfotot till ett icke helt okänt album togs här på kvällen den 30 mars 1967. Adress var Chelsea Manor Studios på Flood Street, och den aktuella lokalen är nummer 4.

76 Old Compton Street, Soho. Det var här, på Norman’s Film Productions, som Magical Mystery Tour-filmen redigerades under hösten och vintern 1967.

OASIS

Oasis gick som bekant i graven för en tid sedan. Att det skulle vara slut för alltid är dock svårt att tro, ge det lite tid. Bandets senaste rad av album har för min egen del varit små besvikelser, men Oasis betydde en hel del för mig i yngre år. Som när man var 14-15 år, 1996, och köpte ”Don’t Look Back In Anger”-singeln. Vilken makalös låt. Min bästa vän vid tiden köpte vid samma tillfälle ”Wonderwall” om jag inte minns helt fel. Det kan även ha varit ”Champagne Supernova”, men mina efterforskningar gör gällande att den enbart släpptes som singel i Australien. Vi satt hemma i hans pojkrum och spelade dessa två singlar om och om igen, varannan gång. Vid ett tillfälle ville jag byta min singel mot hans. Jag är idag glad att jag inte gjorde det, för ”Don’t Look Back In Anger” står fortfarande i skivhyllan framför mig och glänser lika fint nu som för 13 år sedan. Mycket vackert omslag. Mp3, vad är det?

APACHE

Förresten så har jag börjat att pula på en sådan där lista som ska innefatta 00-talets bästa låtar. Det är inte det lättaste kan jag försäkra, det kommer alltid att finnas något guldkorn som man helt har glömt bort som lätt skulle ha platsat på topp 30. Men min narcissistiska ådra pumpar för fulla muggar när jag lyckas plocka in något obskyrt jangle eller bortglömt twee-skrän. Jag kan lova att varenda låt förtjänar sin plats. Än så länge har jag enbart tagit mig in i det första stadiet, uppsamlingsfasen. Men det ser lovande ut, det kommer att vara en lista full med kärlek, galenskap och minnen som dyker upp i december.

YOUR FUNNY UNCLE

Jag är farligt nära att utnämna ”Your Funny Uncle” till världens vackraste musikstycke.

Neil Tennant:
”The words are about one of my best friends who died of Aids. The same person who had the party in ‘Being Boring’. He died in 1989, and this is a description of his funeral. All the details are time: the cars in slow formation, and so on. He did have an uncle, who had been in the army all of his life and suddenly found himself at the funeral of his evidently gay nephew who’d died of Aids. I think it must have been quite a difficult situation for him, but he was really nice and dignified and spoke to all of his nephew’s friends. I had to give a reading, and the bit I read was from the book of Revelations, which started ‘I, John, saw a new Jerusalem’, and at the end it says there’s somewhere where there’s no pain or fear; and I found it a really moving piece of prose, and attached it to the end of the song.”