28 FEBRUARI 1986

Idag är det 26 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen. På 25-årsdagen befann jag mig på mordplatsen klockan 23.21, det brukar alltid vara en samling eldsjälar på plats vid denna tidpunkt. Ikväll stannar jag nog dock hemma. Utredningen står fortfarande och stampar, som man har gjort sedan dag ett. Jag drar mig för att ens kalla det en utredning. I september 2008 skrev jag ett inlägg om Palmemordet, detta kan betraktas här. Missa inte Veckans brott ikväll, där kan man i vilket fall lyssna på GW’s tänkvärda teorier.

SWEET SWEDISH WINTER

Det börjar att bli riktigt skönt ute. Och vad passar då bättre än denna fina dänga från 1997, ”Sweet Swedish Winter” med Freewheel. Står sig lika bra som ”Starfriend”. Det finns alltid något somrigt över den svenska 90-talspopen. Men det kanske inte är så besynnerligt, jag vill minnas att solen sken mest hela tiden.

BLUR AT THE BRITS

”Blur are back” signalerar NME på sitt senaste omslag. Nytt album och spelning i London under OS-avslutningen i sommar. Kanske är man där då, kanske befinner man sig på USA:s östkust. Den nya låten ”Under the Westway” som spelades live av Damon och Graham för några dagar sedan lovar gott. Igår befann man sig på Brit Awards för att ta emot priset Outstanding Contribution to Music, och passade samtidigt på att spela det längsta setet i evenemangets historia. Detta har som många kanske märkt följts av lite uppståndelse idag. Adele gick upp för att ta emot priset för British Album of the Year, problemet var bara att tiden hade runnit iväg. Så istället för att kunna utföra ett regelrätt tacktal gick man helt enkelt in och avbröt sångerskan från norra London , för att bana väg för Blurs framträdande. Detta medförde att Adele slängde upp fingret åt producenterna. Betrakta spektaklet nedan.

AZTEC

Jag kollade upp Bo Diddleys ”Aztec” på last.fm, och det visade sig att den inte hade en enda hojtning. Oerhört märkligt. Jag kände mig tvingad att göra det första. Det intressanta med denna instrumentala låt är att Bo Diddleys kvinnliga gitarrist, Lady Bo, står bakom arrangemanget och alla gitarrer. Makalöst.

AFRI-COLA, DDR OCH ROMMEL

Jag har dragit på mig en riktigt oangenäm förkylning, vilket leder till att jag ligger i sängen hela dagarna. Idag tittade jag på en dokumentär om fotbolls-VM i Västtyskland 1974. Mycket trevligt, speciellt på ett estetiskt plan. Finare hörnflaggor, uppkäftigare frisyrer och betydligt mer tilltalande publik. Det mest intressanta är matchen mellan Västtyskland och Östtyskland, som av ren tillfällighet kom att mötas i gruppspelet. Detta var Östtysklands enda VM-slutspel, och att då få möta väst hade stort propagandasyfte för bägge sidor.
Västtyskland var givetvis storfavoriter, men förlorade matchen med 1-0. Och titta här under, är inte DDR-tröjan den snyggaste i fotbollshistorien?
En segerviss Franz Beckenbauer skakar hand med östtyske Bernd Bransch. Tji fick han. Att Västtyskland en tid senare vann hela slutspelet är en helt annan historia. Men tillbaka till tröjan. En stor och tydligt markerad krage, bokstäverna DDR som nästan ser överdimensionerade ut men som är mitt i prick, de korta ärmarna och slutligen DDR-vapnet som så fint skiljer sig färgmässigt med den i övrigt blåvita tröjan. Jag såg det här designmästerverket på DDR-museet i Berlin för någon sommar sedan, och det är lika vackert i verkligheten.
Efter att det var färdigtittat på den här dokumentären googlade jag runt lite och hamnade på en sida som till stor del handlade om en av Västtysklands stora stjärnor under 70-talet, Paul Breitner. Breitner var hängiven maoist, möjligtvis lite på låtsas, och stod i stor kontrast till den borgerligt konservative Beckenbauer. Rebellen Breitner figurerar på det här klassiska fotot där han läser en kinesisk dagstidning under en tavla föreställande Mao. Breitners hund är även den med och poserar.
Under slutet av 70-talet medverkade Breitner i dokumentären Profis, där ett dokumentärteam följer Bayern Munchen under säsongen 1978-1979. I förbifarten nämns det att drycken Afri-Cola stod för en del av reklamen runt planerna de här åren, vilket fick mig att intresserat jaga lite information om märket. Jag har troligtvis druckit Afri-Cola någon gång, för flaskan såg ytterst bekant ut. Koffeinstinna Afri-Cola gjorde 1968 några legendarisk reklamfilmer, skapade av Charles Wilp. Att kalla filmerna bisarra är en underdrift, och Wilps slogan för reklamkampanjen var ”Super-sexy-mini-flower-pop-op-cola”. Spana in en av filmerna nedan.
Nu till en intressant detalj. Afrika Korps var de tyska trupper som stred i Nordafrika under andra världskriget. Man är kanske mest kända för att ha haft Rommel, Ökenräven, som befälhavare. Jämför gärna Afrika Korps symbol med symbolen för Afri-Cola.
En tillfällighet? Nja.