Avdelningen politiska incidenter.
Watergateskandalen är i full rullning, Nixon ligger riktigt pyrt till. Bandinspelningar innehållandes samtal mellan presidenten och hans medarbetare kommer efter långt och mödosamt arbete ut och kan användas i undersökningen. Nixon svär, fräser och är allmänt irriterad på många av inspelningarna, samt försöker vifta bort Watergateanklagelserna. Ett av banden blev extra intressant i sammanhanget.
I ett av samtalen mellan Nixon och Bob Haldeman saknas 18½ minut inspelat material. Journalister med näsor likt blodhundar anar givetvis ugglor i mossen och frågorna haglar över administrationen. Är detta ett försök att dölja presidentens inblandningen i Watergate? Fanns svaret i det nu raderade samtalet? Givetvis krävdes det en förklaring, och man fick den. Från Nixons sekreterare Rose Mary Woods. Woods ska ha suttit ner vid sitt skrivbord och kopierat samtalen på skrivmaskin. Plötsligt ringde telefonen. Under tiden att Woods sträckte sig bakåt för att ta samtalet ska hon nu ha råkat komma åt raderingsknappen på bandspelaren. Men det var egentligen ingen fara, för bandet hade stannat automatiskt så fort Woods hade släppt foten från den pedal under skrivbordet som var till för att stanna och starta bandet. Principen var densamma som på en symaskin. Problemet var att Woods hade fortsatt att ha pedalen nedtryckt, samtidigt som hon pratade i telefonen. Telefonsamtal, raderingsknapp intryckt samt foten på pedalen var kort och gott ingen bra kombination. Det hela lät inte särskilt trovärdigt, men då man ville bevisa för pressen att det verkligen var så här det hade gått till så ställde Rose Mary Woods upp framför kamerorna.

Denna trevliga ställning ska alltså Rose Mary Woods ha suttit i under sitt samtal. Det ser väldigt bekvämt ut, speciellt för en kvinna i övre medelåldern. ”The Rose Mary Stretch” var för evigt inskrivet i historieböckerna, och president Nixon blev inte direkt mer trovärdig.