Månad: juni 2012

LAURENCE STEPHEN LOWRY

Jag har tidigare nämnt att jag är ett stort fan av Grandma Moses. Hennes målningar av den amerikanska landsbygden är fortfarande det finaste exemplet på folk art som jag har sprungit på. Och gillar jag Grandma Moses är det inte så uppseendeväckande att jag uppskattar Laurence Stephen Lowry. Lowrys målningar av industrilandskap i norra England är helt fenomenala. Och det kommer från en person som har svårt för att hitta konst som verkligen känns relevant. Och vad sjutton ska man måla om man vill vara som mest relevant? Industrilandskap, givetvis. Målningen här under går under namnet ”Going to Work”, 1943. Det finns tydligen även en ”Going to Work” 1959, men 43:an är faktiskt lite vassare.

Det är faktiskt lite så det känns att gå till jobbet varje morgon. Lowry pysslade givetvis inte enbart med industrilandskap, men det är dessa jag uppskattar till fullo. Jag inkluderar några målningar till i det här inlägget.

An Industrial Town, 1944.
Industrial landscape (Ashton-under-Lyne), 1952

Huddersfield, 1965
Going to the Match, 1953

THE SUBURBS THEY ARE SLEEPING, BUT HE’S DRESSING UP TONIGHT

Nu börjar det verkligen hända grejor på Blur-fronten. Först börjar det dyka upp foton som skulle kunna vara singelomslag eller helt enkelt promotionmaterial. En stund senare är det i princip bekräftat att Blur har två nya låtar redo att släppas, ”Under the Westway” samt ”The Puritan”. ”Under the Westway” är den underbara hymnen som Damon och Graham spelade på War Child Brits-showen tidigare i år. ”The Puritan” finns på YouTube i någon slags Damonvevarochfarpåakustiskgitarr-version. Inte nog med detta, det är bara några timmar sedan som ett videoklipp med Alex James länkas på Blurs officiella Twitter, där det förklaras att Blur på kvällen den 2 juli kommer att spela de två nya låtarna live på ett än så länge okänt hustak någonstans i London. Detta kommer då även att sändas live via bandets Twitter-konto. Man känner peppen.
Nedan kan man se och lyssna på ”Under the Westway”, live-versionen från War Child.

THE BUCKLEYS

Tim Buckley. Jeff Buckley. Far och son. Tim dör av en överdos 1975, Jeff ger sig ut på en simtur i Wolf River Harbor 1997 och drunknar. 28 respektive 30 år gammal. Det är så djupt tragiskt. Jag hade länge svårt att greppa Tim Buckley, det spretade lite väl mycket. Sen hörde jag ”Once I Was” och blev helt tagen. Både Tim och Jeff sitter inne med material som kan göra mig oerhört rörd, nästan så att det blir jobbigt och påfrestande, och då har jag ändå ingen superrelation till någon av dem. Lyssna bara på tidigare nämnda låt, live i London 1968.

Och Jeff. Jag hade gärna postat en fantastisk live-version av den överlägset mest kända inspelningen, ”Hallelujah”-covern. Den är från 1995 och Jacques Chirac har just börjat bränna av atombomber på Moruroa-atollen, Jeff nämner i introsnacket att han två dagar tidigare befann sig i Australien och ”saw the bomb go off, and felt sad”. Men jag sparar den, för han spelade även in en cover på Dylans makalösa ”Just Like a Woman”. Och jag vet fan inte vad som händer i Bearsville Studio den där höstdagen 1993. Det är en helt annan dimension av den här låten. De första 4 minuterna är osannolikt ljuva, sedan blir det nästan övernaturligt. En användare på YouTube skrev: ”The entire song is perfection, but after 4:16…it’s like his soul was wide open”. Precis så låter det.

R. STEVIE MOORE #3

Jag har tjatat om R. Stevie Moore förut. Av en tillfällighet smet jag in på last.fm och kikade runt lite för att se vad han pysslar med i dagar som dessa. Och så visar det sig att karln spelar på Debaser Slussen den 5 juli. Det kan bli, och det här är stora ord, en av de bästa spelningarna jag någonsin har bevittnat. Det ligger nära till hands om jag ska vara helt ärlig. De tidigare inläggen om Moore kan man läsa här och här.

Det här måste givetvis firas, och det gör jag med ”Under The Light” från 1976. Banne mig om den inte musikaliskt sett låter som en bortglömd Springsteen-demo från Watergaterättegångens år 1973. Den här videon är lite fladdrande, troligen rippad från en av Moores gamla VHS:er. Men vad gör det.