Det är brukligt att jag har minst två, helst tre, tv-serier som jag kan titta på i sängen varje kväll innan jag somnar. Just nu tittar jag på ‘Allo ‘Allo!, denna brittiska humorklassiker som utspelar sig på René Artois kafé i ett tyskockuperat Frankrike under andra världskriget. Karaktärerna mina vänner, karaktärerna. Jag fastnade för ‘Allo ‘Allo! som barn och älskade redan då titelmelodin. Faktiskt min favorit i denne genre, det är så melodiöst, så tidstypiskt och så vackert. Precis nu sprang jag även över en kille på YouTube som gör sin egen version av melodin på gitarr. Jag bara njuter. Och har ni av någon anledning missat denna serie, se den. Bums.
Månad: maj 2012
COTCHFORD FARM
Några kanske minns att jag för ungefär ett år sedan inhandlade en bit av John Lennons vardagsrumsmatta från Kenwood. Det inlägget kan läsas om man klickar här. För en tid sedan köpte jag något annat spännande.
1968 flyttade Rolling Stones-medlemmen Brian Jones in i Cotchford Farm, Sussex. Huset stod på stora ägor, bland annat med tillhörande swimmingpool. Det var i denna pool som Jones drunknade natten mot den 3 juli 1969. Då han var 27 år gammal vid denna tidpunkt så vet ni vilken klubb han nu tillhör. Det fastslogs att det hela var en olyckshändelse trots att det florerat misstankar om mord. Jones hade byggjobbare på ägorna som han inte drog jämnt med, och just den här kvällen var Frank Thorogood, en förman, hemma hos Jones. På plats var även Jones svenska flickvän Anna Wohlin samt vännen Janet Lawson. Jones och Thorogood lämnades ensamma ute i trädgården, och en stund senare låg det musikaliska geniet på botten av sin pool. På sin dödsbädd 1993 erkände Thorogood att han tog livet av Jones, men utredningen drevs aldrig vidare på grund av att uttalandet aldrig kunde ses som officiellt.
Och nu är det som så att jag har köpt en kakelbit från den här poolen. År 2000 så skedde det en renovering vilket gjorde att en organisation köpte upp dessa bitar för att sedan sälja dem. Så här 12 år senare har jag min egen. Det känns faktiskt lite makabert.
JEAN SHRIMPTON & TERENCE STAMP
CANDY FLIP
DUMB HEAD
EVERYONE’S GONE TO THE MOON
På landsbygden utanför Tibro ska det ligga en gammal VHS-kassett som bland annat innehåller det här framträdandet, med största sannolikhet bandat från VH1. Jonathan King, ”Everyone’s Gone to the Moon”. Fan vad bra den är. En sån där låt man gärna svajar till. Precis i början kan man se den underbare Jimmy Savile introducera King, vilket innebär att det rör sig om ett avsnitt av Top of the Pops.
THE SWEETNESS IS IN THE GROOVE
För lite mer än fyra år sedan skrev jag ett inlägg där jag hyllade The Delfonics. Det var oerhört välförtjänt. Vill man läsa det specifika inlägget så kan man klicka här. Nu blir det lite mer av varan som går under namnet Philly Soul. First Choice kanske borde kallas Philadelphia disco om man ser till den fullständiga diskografin, men just ”Yes, Maybe No” lutar mer åt det förstnämnda. Eller lutar och lutar, den står snarare fastspikad.
I NEVER SAW MY HOMETOWN UNTIL I STAYED AWAY TOO LONG
Det finns på något vis inga ord som kan beskriva hur makalöst bra detta är.
THUNDERCLAP NEWMAN
Det här är vackert, och man kunde inte ha valt ett bättre soundtrack.
KING KRULE – "BABY BLUE"
Archy Marshall, Zoo Kid, King Krule. Kärt barn har många namn. Att kalla Londonbon för barn är faktiskt inte så långt från sanningen, han är född 1994. När en sån här kille dyker upp börjar det genast att hagla populärkulturella referenser, men jag vill blunda för det den här gången. För mig låter det mest fräscht och spännande. Tydligen ska Archy lira på Way Out West i sommar, och det vore verkligen något. Vi får se hur det blir med den saken.
JET HARRIS
"BUT IT WAS A GOOD HEART"
14:50 till 15:40. Den vackraste avslutningen jag någonsin har sett i en dokumentär.