(00-TALET) PLATS 30-21

30. The Postal Service – ”Such Great Heights” (2003)

Det må vara svårt att inte ha någon som helst relation till ”Such great heights”. Min egen är inte himlastormande på något vis, men det är en sån där låt som är uppenbart fantastisk.

Minnesvärt: De första 40 sekunderna.


29. Arne Hansen & The Guitarspellers – ”Sweet As Candy” (2000)

Hur jag upptäckte den här självklara lilla bagatellen är dolt i det förflutna, men det var troligtvis en ren tillfällighet. ”Sweet as candy” går att finna på det alldeles utmärkta albumet So happy i could pop, vol. 1.
Minnesvärt: Ja, vad ska man säga, det börjar redan med den första gitarren.

28. Ed Harcourt – ”She Fell Into My Arms” (2001)

Ed Harcourt var det där underbarnet som satt ensam vid ett piano på landets största festival. Som jag minns det så borde det ha varit 2001. Det lät i vilket fall väldigt bra genom tv:n hemma i Tibro. Det var först några år senare som jag insåg hur bra ”She fell into my arms” var.

Minnesvärt:
Well there’s a thousand things I shouldn’t do
But if I do them I should do them with you”.


27. Graham Coxon – ”Bittersweet Bundle Of Misery” (2004)

Graham var alltid coolast i Blur. Den där knepige typen som blev påkörd av bilar. Aldrig rakt igenom sympatisk. Men det var alltid helt självklart att han skulle vara bäst när det kom till solokarriärer. ”Bittersweet bundle of misery” är en riktig fullträff. Dessutom, en tax i videon. Grädden på moset.
Minnesvärt: Solot, 3:00.

26. The Bear Quartet – ”Brother John” (2001)

Bäst på Gay Icon. Och så jävla bra överhuvudtaget. Texten handlar om tidigare gitarristen Johan Forsling, vilket gör hela låten än mer ödesmättad.
Minnesvärt: Redan vid den första sekunden är det här så uppenbart en BQ-låt. Och från den där första sekunden är man såld.

25. The Coral – ”Dreaming Of You” (2002)

Det känns som att ”Dreaming of you” är lite bortglömd. Inte bortglömd som i ”vadfanärdettafördammigtkrafs”, men den här låten borde väl stå som en av 00-talets största klassiker.

Minnesvärt: Vad är inte minnesvärt? Allt sitter i ryggmärgen.

24. The Libertines – ”What A Waster” (2002)

The Libertines allra första singel, och vilket avtramp!

Minnesvärt:
Where does all the money go
Straight, straight up her nose”.


23. Håkan Hellström – ”Vi Två, 17 år” (2000)

Detta var den allra första Håkan-låten jag fastnade för. B-sida på KISFMG. Det räcker med att höra det inledande hafset på gitarren för att bli 19 år på nytt. Det fanns en tid när den store estradören alltid avslutade med ”Vi två, 17 år”, långa mastodontversioner som gärna hade kunnat hålla på för evigt. Det här är så fruktansvärt bra.
Minnesvärt: Allt. Allt. Allt.


22. Speed Of Sound Enterprise – ” That Would Be Something” (2000)

Speed Of Sound Enterprise försvann från scenen lika snabbt som man dök upp. Man lämnade i vilket fall kvar ”That would be something”, och det är ta mig tusan inte fy skam. Jag har för mig att det var nån snubbe från Sator med, och en rakad typ på bas. Skitsamma.
Minnesvärt: En av svensk pops starkaste melodier någonsin. Sug på den.

21. The Avalanches – ”Since I Left You” (2000)

Nej, jag hade inte glömt den här lilla biten. Det vore tämligen omöjligt. The Avalanches gick väl och stängde in sig i en grotta efter den här succén, men det spelar ingen roll. Det här är livsglädje i sin renaste form.
Minnesvärt: ”Get a drink, have a good time now, welcome to paradise”. Sedan bär det av.

00-TALETS BÄSTA LÅTAR

Så här ligger det till. Jag drog på mig en riktigt dryg förkylning dagarna efter jul, så listan gick in i en haltande fas. Nu är allt som det ska igen, men att hinna med de sista 30 låtarna innan klockan tolv i natt känns helt enkelt inte genomförbart. Som det ser ut nu kommer nedräkningen vara färdig och fullständig på nyårsdagen. Jag klockar väl in på övertid, men det måste ändå anses vara acceptabelt.

(00-TALET) PLATS 40-31

40. Duffy – ”Warwick Avenue” (2008)

Jag är väl inget större fan av Duffy. Det är bra, men det blir aldrig riktigt hett.
Men ”Warwick Avenue” är en sån där låt som jag kapitulerar totalt för. Jag tror dessutom att videon kan ha något med saken att göra.

Minnesvärt: Videon.

39. The Plan – ”Let’s Leave” (2001)

The Plans debut från 2001 är en av mina absoluta favoritskivor någonsin. Det är lekfullt men samtidigt allvarligt. Jag har nog inte riktigt fått kläm på den, för skivan är så fri i sin form. Jag minns en decemberkväll 2001, The Plan spelade på Valhall i Skövde och kom med enbart den här skivan i bagaget. Det blev inget segertåg, men vi få som var där såg allmänt lyckliga ut efteråt. Jag försökte hitta videon till den här låten men till mitt stora förtret så gick det inte särskilt bra. Om ni lyckas snoka upp den, hojta till. Den är något alldeles extra.

Minnesvärt: Den där svävande känslan, valiumpopen.

38. Nixon – ”Pop Friends” (2000)

Ren och skär glädje, och en text som uppfyller alla fördomar människor kan tänkas ha om tweefolk. Rebecka säger att den låter som ”In Gunnersbury Park” med The Hit Parade. Det kan inte vara något dåligt.

Minnesvärt: ”I write songs and make tapes, and she’s writing reviews in the fanzine that she makes”.

37. Lola Barbershop – ”Can’t Get Enough” (2002)

Jag minns inte riktigt när jag hörde Östersundsbandet Lola Barbershop för första gången. Förbannat bra var det i vilket fall. Man fick aldrig det där genombrottet, vilket är en ren skandal. Det hade troligtvis kommit förr eller senare, men när bandmedlemmen Anders Johansson dog i en bilolycka i juni 2006 så tog det definitivt slut. Sedan bildades Autisterna, Lola Barbershop var ett minne blott. ”Can’t Get Enough” är ett lyckopiller utan fläckar. Jag älskar.

Minnesvärt: Allt.

36. Dynamo Chapel – ”You’d Only Tear Us Apart” (2002)

Vad hände med Dynamo Chapel? Det blev aldrig någon hype, fastän man var ett av få band som förtjänade det. Plattan Secrets surrendered (before they’re even kept) känns väldigt mycket New Jersey och ”You’d only tear us apart” är briljant.

Minnesvärt:
There’s a lovely smell out on the breeze tonight
From the bakery just down the street from where you live
And i don’t wanna go”.

35. The Just Joans – ”Friday Afternoons” (2005)

Lo-fi-pop i sin allra bästa form. Skotska The Just Joans är ett par trevliga typer. Jag var i kontakt med dem över Myspace för några år sedan, och vi bytte skivor. Jag fick deras Last tango in Motherwell, och de fick nåt med Valentine Academy. ”Friday afternoons” har lånat rader från ”The size of a cow” med The Wonder Stuff, lite kuriosa.

Minnesvärt:
Hey Steven, where’s that pint you owe me?”.

34. The Libertines – ”Time For Heroes” (2002)

Så här bra kunde The Libertines vara när man var på topp. Det finns ingenting att anmärka på.

Minnesvärt:
There are fewer more distressing sights than that of an englishman in a baseball cap
and we’ll die in the class we were born
that’s a class of our own my love
a class of our own my love
”.

33. Air – ”Cherry Blossom Girl” (2004)

Melankolin i ”Cherry blossom girl” är svårslagen. Jag lyssnar ganska sällan på den, men när jag satte ihop den här listan så hade det varit ett rent tjänstefel att lämna den utanför.

Minnesvärt: Skönheten.

32. The Kid – ”Baton Rouge” (2003)

Jag blir alltid så lycklig av ”Baton Rouge”. Så har det varit sen vårt första möte. ”Skit ska skit ha, åt helvete med allt” är en total resignation, men på ett jävligt uppkäftigt vis.

Minnesvärt: Den tajta ljudbilden.

31. Belle and Sebastian – ”I’m A Cuckoo” (2003)

Så rakt på sak. B&S kan slira en hel del ibland, speciellt på det senare materialet. På ”I’m a cuckoo” är det precis tvärtom.

Minnesvärt:
I’d rather be in Tokyo
I’d rather listen to Thin Lizzy, oh
Watch the Sunday gang in Harajuku
There’s something wrong with me, I’m a cuckoo”.

(00-TALET) PLATS 50-41

50. The Shermans – ”July In London” (2001)

Vissa låtars storhet bygger till viss del på associationer till händelser, och eftersom jag älskar London och musik som handlar om London så älskar jag även ”July in London”. Svenska The Shermans har fler godbitar på lager, kolla upp om det inte redan är gjort.

Minnesvärt: ”5 a.m. Victoria station, and i’ve been awake all night”.

49. The Whitest Boy Alive – ”Inflation” (2006)

Jag fullkomligen älskade WBA den där sommaren 2006. Den lilla minispelningen på Pet Sounds Bar var liksom fulländad. Det här är den bästa låten från det magnifika debutalbumet Dreams.

Minnesvärt: Soundet. Avslappnat, sommarnattsvänligt.

48. The Radio Dept. – ”Bus” (2003)

Man kan väl aldrig riktigt utläsa en låts egentliga mening, men för mig har ”Bus” alltid backat upp mig på något vis. När Lesser Matters kom bodde jag i Tibro, och texten var helt i linje med den känslan. Den kanske handlar om ett förhållande, vad vet jag, men för mig handlade den alltid om något annat. Jag visste väl att jag någon gång skulle iväg, att jag skulle lämna den här orten bakom mig. Och så blev det. Idag har jag en mer avslappnad inställning till min hemort, den är inte så hemsk som jag ville tro, men varje gång jag lyssnar på ”Bus” så kommer den där känslan krypande. 22 år och viljan att lämna. Tack för soundtracket.

Minnesvärt: ”Nothing happens around here any more”.

47. Håkan Hellström – ”Magasinsgatan” (2005)

”Magasinsgatan” har alltid varit guldet på Ett kolikbarns bekännelser. Det popkulturella romantiska skimret. Dessutom, partiet från 4:28 och framåt kan vara det finaste ögonblicket i Hellströms diskografi. Någonsin. Ever. Bara lyssna.

Minnesvärt: Alltså. Med rader som ”och allt vi uppfann, dom gör allt det där igen” eller ”men ingen är riktigt ärlig, ärlig är man i gryningen” eller ”och jag undrar vad du tycker om mig nu,
har du förändrats? jag dricker ur vad som helst nu”.
Men om liemannen står och flåsar över axeln så faller valet på:

Och alla nätterna på Åvägen
vi höll oss kvar till gryningen
jag har aldrig skrattat så länge
och jag önskar att jag inte blev kär i dig
och jag önskar att jag blev mer kär i dig
Det enda som gick därifrån den natten
var telefonledningar och tågrälsen”.

46. Aerospace – ”Summer Days Are Forever” (2001)

Aerospace, en gammal kärlek. Det här var ungefär den bästa musiken någon skapat runt 2004. Lite mer klarsynt så propagerar jag inte för det idag. Men nästan. Ja.

Minnesvärt: Det luftiga, det sköra, den rena popmusiken.

45. The Thrills – ”Big Sur” (2003)

Det här var också kärlek vid första ögonkastet. När jag senare såg The Thrills på Pustervik i december 2007 spelade man givetvis ”Big Sur”. Jag tror att jag dog lite.

Minnesvärt: Gitarrerna.

44. The Strokes – ”New York City Cops” (2001)

Jag vill minnas att jag för första gången hörde namnet The Strokes i den gamla goda bilagan Expressen Fredag. Killarna såg ut att lukta läder, svett och eau de toilette från 70-talet och hade en utstrålning som hette duga. Detta var i samband med att debutskivan ”Is this it” recenserades, och jag beställde hem ett ex. Jag älskade det. Tyvärr har skivorna som följt varit nästan helt ointressanta. Men vi glömmer det. Jag vill hellre minnas The Strokes-artiklarna i NME under 2000-talets första år. Tusan vad fräscht det var. Och ”New York City Cops” var fräschast av dem alla.

Minnesvärt:
I said every night, she just can’t stop sayin’
New York City cops
New York City cops
New York City cops
They ain’t too smart”.

43. Håkan Hellström – ”Uppsnärjd I Det Blå” (2000)

Håkans debutplatta är än idag helt odödlig. ”Uppsnärjd i det blå” är den där låten som håller Herr Hellström evigt ung, trots stigande ålder. Lite lånade textrader här och var, genialt. Men en sak som jag ofta går och funderar på är om ryktet är sant, att Prinsessan Eva i själva verket är Ebba von Sydow. Vi får nog aldrig veta.

Minnesvärt: En av Håkans bästa texter.
Du har varit ute i världen i flera år
när jag stannade på mitt rum och såg dagarna gå” och det helt makalösa stycket:
Prinsessan Eva i nylackerade skor, hon är min vän
”Eva jag hänger mig för kärleken”,
”men va inte så högtidlig – du med din dramatik och stesolid

En dag kommer jag och du verkligen bli gamla, men jag älskar dig nu”.

42. Joel Alme – ”Leave Me Here” (2008)

Alme släppte sin första singel ”The Queen’s Corner” och på b-sidan fanns den här. Efter att jag för första gången hörde ”Leave me here” lyssnade jag aldrig på a-sidan något mer. Har inte gjort det sen dess. Jag har för mig att Alme någon gång sade att ”Leave me here” var för bra för att vara med på den första fullängdaren. Det är så jävla sant.
Minnesvärt: Sinatrastråkarna. Och allt annat.

41. Peggy Lejonhjärta – ”Sista Styverns Trappor” (2004)

Jag läste om Peggy Lejonhjärta någonstans. Minns inte vart. Jag skickade ett mail till skivbolaget och lade en order på den första singeln. Några dagar senare damp den ner i brevlådan. Jag kan nog inte riktigt beskriva hur bra jag tyckte att ”Sista styverns trappor” var. Det var ett rejält uppvaknande. Några år senare hittade jag räkningen som bolaget hade bifogat i brevet tillsammans med skivan. Jag hade glömt av den, och än idag har jag inte betalat den. Jag borde faktiskt göra det, för sån här musik förtjänar ärlighet.

Minnesvärt:
Vi två kunde lagt världen för våra fötter
men sanningar blir saga och sagor blir böcker
Tänk om vi aldrig ses igen, tänk om vi aldrig ses igen
Nere på tunnelbaneperrongen bromsar sista tåget in
och kanske hinner jag ifatt
Kanske jagar också du ett tåg i London, kanske inte
Men kanske kan vi drömma om varandra i natt”.

(00-TALET) PLATS 60-51

60. Johnny Boy – ”You Are The Generation That Bought More Shoes And You Get What You Deserve” (2004)

Den här dängan förekommer troligtvis på många listor av det här slaget. Slänger man in lite The Ronettes och Phil Spector blandat med lite ”yeah-yeah” så är man i hamn.

Minnesvärt: Titeln. Såklart.

59. Destroyer – ”European Oils” (2006)

Höjdpunkten på Destroyer’s Rubies. Det här bara flyter. Lite som att sitta tillbakalutad i länsstolen och njuta av en god single malt.

Minnesvärt: ”She needs to feel at peace with her father, the fucking maniac”.

58. Morrissey – ”America Is Not The World” (2004)

Lite av en nyckellåt, skriven under Bush-administrationen, pre-Obama. USA har som nation mycket att vara skamsna över. Morrissey satte ord till de där känslorna. Som det ser ut just nu så verkar det betydligt ljusare ut på andra sidan Atlanten. Jag hoppas.

Minnesvärt:
But where the president is never
black female or gay

and until that day
you’ve got nothing to say to me”.

57. The Libertines – ”Tell The King” (2002)

Något av det bästa The Libs någonsin skapade tillsammans. Känslosamt, rått och naket.

Minnesvärt:
Your like a journalist
how you can cut and paste and twis
t
your awful”.

56. Boards Of Canada – ”The Beach At Redpoint” (2002)

Jag mår lite fysiskt dåligt av det här. På ett bra sätt, hur det nu går ihop. Det finns väldigt få låtar som drabbar mig rent fysiskt, men det här en av dem. Någon typ av ångest. Heja heja.

Minnesvärt: När det känns som att hela världens satelliter och radiosändare fightas om världsherraväldet längs en öde kuststräcka. Det vill säga hela låten igenom.

55. Robert Wyatt – ”Just As You Are” (2007)

Den gamle Soft Machine-mannen hade kunnat spela in den här låten och sedan lagt av för alltid. Det hade räckt så otroligt långt. Robert Wyatt, still standing strong.

Minnesvärt: Den här känslan av sen natt, cigaretter och sprit.

54. The Von Bondies – ”Going Down” (2001)

Än idag föredrar jag The Von Bondies före The White Stripes. Samma stad, samma våg. Jack och Meg är inte på något sätt dåliga, men The Von Bondies gav mig mer.

Minnesvärt: 1:07 och framåt.

53. Magnus Carlson – ”Det Värsta Av Allt” (2001)

Och hur bra är inte det här. Morrisseyälskarens fullträff. Vad jag minns så blev den en liten hit till och med. Inte så konstigt.

Minnesvärt: ”Kärlek är som nikotin”. (Jag hade velat kläcka den där raden…)

52. Franke – ”Ställs Mot Dig” (2003)

”Aldrig förstå” är väl mer legendarisk, men ”Ställs mot dig” är så mycket bättre. Kära Franke, mer sånt här.

Minnesvärt: Hela låtjäveln. Speciellt trummorna i inledningen, följt av den odödliga raden ”du trodde att jag menade något annat när jag ville gå hem”.

51. Bad Cash Quartet – ”This Night Or Next” (2001)

Jag har för mig att Martin Elisson någon gång fick frågan om vilken låt av sina egna alster han tyckte bäst om, och svarade då ”This Night Or Next”. Jag håller med.

Minnesvärt:
This night or next i’m out of here
cause my heart is aching and my legs are too weak

(00-TALET) PLATS 70-61

70. Mattias Alkberg – ”Fyllskalle” (2004)

Jag köpte aldrig Tunaskolan. Jag var på väg ett flertal gånger, men jag hostade aldrig upp. Lite synd då det är ett fint album. Låten ”Fyllskalle” borde dock räknas till de svenska klassikerna. Energin mina damer och herrar, energin.

Minnesvärt: ”men tänk om allting vore käng”.

69. Death Cab For Cutie – ”What Sarah Said” (2005)

DCFC lämnade lilla bolaget Barsuk och gick över till Atlantic. Puritanerna fick andnöd. Nu hade man sålt sig till fienden. Dessutom förekom ju bandets låtar i serier som The O.C. Jösses, det här går käpprätt åt skogen. Men det gjorde det inte, albumet Plans blev något av det bästa som DCFC någonsin fått ur sig.

Minnesvärt: ”But i’m thinking of what Sarah said, that love is watching someone die”

68. The Garlands – ”You Never Notice Me” (2007)

Nixon-Roger är givetvis inblandad i det här. Den mannen kan leverera, dock så blir det lite väl trist ibland. Men vi snackar ju ändå Nixon och The Happy Birthdays, svenska legender. ”You Never Notice Me” är kort och gott en popdröm.

Minnesvärt: Ljudbilden.

67. Second-Hand Furniture – Nice Try, Sunshine” (2004)

Second-Hand Furniture kom från Alingsås och gjorde poplåtar som smälte i munnen. Den här epoken inom svensk pop känns utdöd sedan några år tillbaka. Det finns knappt några tweeband av klass kvar i det här avlånga landet. ”Nice Try, Sunshine” är en låt som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Den är alldeles för bra.

Minnesvärt: Alltså, vad är inte minnesvärt här. Trummorna vid 00:08, den ljuva och naiva sången, gitarrerna. Guld.

66. Babyshambles – ”Killamangiro” (2004)

Tycka vad man vill om Pete Doherty, killen vet hur man skapar odödliga låtar. Han är lite av en maverick, som Sarah Palin skulle ha sagt. ”Killamangiro” spelades på hemmafester i Skövde för några år sedan, om och om och om igen. Och sen en gång till.

Minnesvärt: Trummorna och basen. Hela vägen.

65. Jaymay – ”Sea Green, See Blue” (2006)

Hur fantastiskt är inte det här. Det är inte så värst länge sedan jag upptäckte Jaymay, men jag minns inte riktigt hur jag fann den här låten. I vilket fall så satt redan efter första genomlyssningen. Det är lyriken som är grädden på moset.

Minnesvärt: ”You moved to Montreal to be closer to France”.

64. Lambchop – ”Nashville Parent” (2000)

Lambchop är ett av de mest stabila band jag hört. En väldigt hög lägstanivå. Det finns en slags åtrå och en stor dos ömhet i materialet, och ”Nashville Parent” är ett utmärkt exempel på det.

Minnesvärt: Kurt Wagners röst. Som vanligt.

63. Dr Higgins – ”Kåkfararbrallor” (2001)

”Kåkfararbrallor” var kärlek vid första ögonkastet. Jag hörde den via samlingen Svensk populärmusik volym 1. Utan att kika i den redan färdiga listan över dessa 100 låtar så tror jag att det är det enda helt instrumentala inslaget.

Minnesvärt: Glädjen.

62. The Girlfriends – ”Robin Hood” (2009)

Detta är en väldigt ny bekantskap, den har varit min vän i enbart några få månader. 39 sekunder av total eufori. Det är så satans banalt, enkelt, stort och samtidigt förträffligt. I Ottawa kan det låta så här bra.

Minnesvärt: Vad finns det att inte älska? Klockrent.

61. Andreas Mattsson – ”Summer Of Speed” (2006)

Andreas Mattssons återkomst borde ha blivit mer uppmärksammad. På spelningen i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus gapade stolarna tomma. Samtidigt var det så intimt och älskvärt att jag är glad över att jag var på plats. Albumet The lawlessness of the ruling classes var ett av 2006 års bästa album, och allra bäst var ”Summer Of Speed”.

Minnesvärt: Texten är något i hästväg. För att gå in med en ödmjuk liten pekpinne:
Every club in every basement has been shut down or replaced
nobody knows

and all the friends i had before

they don’t come by and they don’t call”.
they’re gone”.

(00-TALET) PLATS 80-71

80. The Courteeners – ”Not Nineteen Forever” (2008)

”Not Nineteen Forever” är det helt klart starkaste kortet från St. Jude, The Courteeners debut. Så här kan det låta när England är som allra bäst.

Minnesvärt:
And I followed you out in the rain,
nowhere to be found

Never mind,
you’ll probably never look that pretty again
”.

79. Sambassadeur – ”Between The Lines” (2005)

Jag har inte följt Sambassadeur särskilt hängivet efter ”Between The Lines”. Det är nog inte heller så nödvändigt, detta torde vara toppen.

Minnesvärt: Introt.

78. Broder Daniel – ”When We Were Winning” (Long Version) (2003)

Broder Daniels comeback var otroligt efterlängtad 2003. Jag håller idag Cruel Town som det ”minst bra” albumet, men det fanns guldkorn även där. Som b-sida på ”When We Were Winning”-singeln låg den långa versionen av låten. Henrik Berggren har aldrig tömt sig så här mycket i en och samma låt. Magnifikt.

Minnesvärt:
She used to smell of cinnamon
as she always used to sing
She let her hair down in spring
when we were winning”.

77. The View – ”Claudia” (2007)

The View. Ännu ett brittiskt band i The Libertines fotspår. Men ”Claudia”. Vilken låt. Jag har den där förmågan att kunna urskilja en bra låt på ett album enbart genom att höra de första sekunderna. Det här var ett sådant ögonblick.

Minnesvärt: 01:21 – 01:35.

76. Heikki – ”I Always Knew” (2002)

Jari och Maria var det perfekta popduo-paret. Med sina två album satte man djupa spår, i vilket fall i mitt hjärta.

Minnesvärt: Produktionen.

75. Magic Numbers – Love’s a Game” (2005)

Gediget band. Bra material. Och ”Love’s a Game” där uppe på tronen.

Minnesvärt: ”I’m an honest mistake that you made”. Dessutom, 02:50 till 03:05, det partiet får mig att tänka på Serge Gainsbourg. Anledning okänd.

74. Nikola Sarcevic – ”Lovetrap” (2004)

Vissa låtar är kärlek vid första ögonkastet. ”Lovetrap” var ett utmärkt exempel på det. Kommentarer överflödiga.

Minnesvärt:
”I know you met someone last night
see it in your eyes

You said: ”we only talked, alright?”

now that’s a big lie”.

73. Alf – ”Gröna Linjen” (2004)

Den bästa låten om Stockholm? Mycket sannolikt.

Minnesvärt:
Mecka eller medis
popmusik och fotboll

där är alla tjenis
prettoghetto so-fo
”.

72. The Spinto Band – Oh Mandy (2005)

Efter att ha hört den här låten live på Accelerator-festivalen 2006 så var jag fast. Det finns inte en enda svag del i den här lilla saken.

Minnesvärt:
I got a gnome in the backyard
I put him right on the X mark”.

71. Funday Mornings – ”Killing Thomas” (2002)

Ja, vad säger man om det här. Stökigt? Banalt? Snarare helt fantastiskt! Funday Mornings enda skivsläpp World of Girls EP är fortfarande en av mina favoritvinyler. Den står i skivbacken och bara skiner. Svensk twee nådde sin höjdpunkt i och med det här släppet. Ett särskilt stort släpp var det inte heller, endast 300 exemplar finns där ute. Kom tillbaka!

Minnesvärt: Allt.