DEXYS

Innan Abbey Road-hetsen så måste det ju bara nämnas. Dexys Midnight Runners, numera enbart Dexys, släpper i sommar sin första skiva på 27 år. Det är stort. Som brukligt med sådana här långa uppehåll så kommer man aldrig att nå upp till forna höjder, men något säger mig att det går att lita på Kevin Rowland. Nu för tiden har man ju även med sig Merton Parkas/Style Council-legenden Mick Talbot, vilket i sig gör att förväntningarna höjs en aning. Nu kan man lyssna på den nya låten ”Nowhere Is Home”, och den är verkligen inte fy skam. Beskåda dessutom bilden ovan. Snyggare band får man leta efter. Att man dessutom släpade runt på väskor av den sort som Northern Soul-kidsen hade sina svettiga kläder i efter en all-nighter på exempelvis Wigan Casino, The Twisted Wheel eller Golden Torch gör inte saken sämre. Bring it on.

ZOU BISOU BISOU & ABBEY ROAD

Vissa perioder sker det en kraftig ökning i antalet besökare på den här bloggen. Oftast beror det på att någon låt från ett av mina gamla inlägg har spelats i något tv-program eller dylikt. Häromdagen smällde det dock till ganska rejält när säsong 5 av Mad Men hade premiär på andra sidan Atlanten. Om jag förstått det rätt så sjöng Megan Calvet sin egen lilla version av låten ”Zou Bisou Bisou” med Gillian Hills. Vill man lyssna på mitt gamla inlägg med den pärlan så kan man göra detta här. Då jag själv har följt Mad Men slaviskt så ska detta bli intressant att titta på om någon dag eller två, när tillfälle ges.

Om någon skulle vänta på bilderna från min visit inuti Studio 2 i Abbey Road Studios så kommer dessa upp vilken dag som helst. Jag kan ju dock lägga upp ett smakprov:


Detta är en Schiedmayer Celeste. Användes till en början nästan uteslutande vid inspelningar av klassisk musik innan rock/pop-banden fattade tycke för den. Just det här exemplaret användes i introduktionen av ”Time” med Pink Floyd från Dark Side of the Moon. Det som gjorde mig ännu mer upphetsad var att The Beatles använde den vid inspelningarna av ”Baby It’s You” samt ”Good Night”. Och ja, jag strök lite på tangenterna.

PRIMROSE HILL


”Let’s take a drive to Primrose Hill, it’s windy there and the view’s so nice”

Som en del redan har noterat så är ovanstående rader hämtade från ”For Tomorrow” med Blur, släppt som singel i april 1993. Primrose Hill, ett par stenkast från Camden Town, är en vacker plats med god utsikt över stora delar av London. Fotot ovan är om jag inte minns helt fel taget våren 2009. Texten på gångbanan vid toppen av kullen lyder ”And the view’s so nice”. Vem som skapade citatet där på asfalten var länge höljt i dunkel. Några år senare trädde en australiensiska vid namn Angela fram, här följer ett utdrag ur hennes historia:

Somehow as an Australian living in the UK for a number of years I found myself in a bedsit in Primrose Hill (as you do). My then boyfriend and I had just painted the kitchen cupboards in gloss yellow and decided one drunken night to get creative on the hill.
So champagne bottle in hand, we stole up the path, in the dark, just before bonfire night. This meant that there was lots of equipment around for the firework display as well as plenty of bizzies cruising (oops, some Scouse slipped out – I moved to Toxteth from Primrose Hill). So Tony, the then boyfriend, was acting as scout as I got busy with the paintbrush (the little love heart over the ‘i’ was for him… I was quite soppy for him in those days).
It took quite a while as I’m sure you can imagine, and Tony was much more interested in watching the paint dry than doing his job of scouting, so when we turned around on completion of the job we were surprised and obviously a bit freaked out to see a panda car all of 50meters away. Fortunately, we managed to hide the paint tin and brush and look like a young couple on a midnight stroll. The police drove right over it and you can still seetheir tyre tracks going up the hill.
Many an occasion after that I would spend sitting on the hill watching people stop to read the sign or take a photo. I left London early in 2002, and the UK late in 2003 and was told by friends that the council had finally succeeded in covering it over. But then, by chance, an old colleague who has just gone over to work in London tells me that not only is it still there, but people have been touching it up to keep the spirit alive. Joy! Power to the people!
Då jag ganska ofta spenderar lite tid på forums.blur.co.uk så upptäckte jag för några veckor sedan att det inte verkar bättre än att texten är på väg att försvinna. Det har alltid varit så att människor har gått dit med jämna mellanrum och fyllt i texten när den börjat blekna. Jag tror inte att detta har ändrats, utan snarare att det är någon parkförvaltare som har gett sig fan på att städa upp. Det är ju snart OS, ni vet, och då ska allt vara perfekt. Men döda själen bara, gör det. Nu är det i vilket fall några fina individer från Blur-forumet som häromdagen gav sig ut på uppdrag, att återställa ordningen. Det verkade till en början ha gått bra, men senaste uppdateringen gör gällande att färgen antingen regnat bort under natten eller att den klåfingrige parkförvaltaren har dykt upp än en gång.
I vilket fall, originaltexten kan fortfarande urskiljas och det lär bli ett besök när jag åker till London igen i nästa vecka. Jag ska ju in i Abbey Road. Studio 2. Sitta på de ljudlösa röda stolarna. Titta på Ringos coola askfat. Och fota skiten ur min kamera. Jag avslutar inlägget med ett väldigt vackert foto på Primrose Hill-citatet, när det fortfarande glödde.