WHAT THEY NEED’S A DAMN GOOD WHACKING

Det nya numret av Mojo har en intressant och välskriven cover story den här månaden angående The White Album. Det är 40 år sedan The Beatles släppte den här mastodonten, deras nionde LP i ordningen. Det är egentligen ingenting nytt som tas upp i den här 16 sidors-specialen, men det är helt klart värt ett köp då man även får med en gratisplatta där andra artister gör sina egna tolkningar av materialet från den vita dubbeln. Diskussionen som aldrig dör, den gällande att man kanske borde ha skurit ner låtmaterialet med hälften och därav skapat en enkelskiva istället för en dubbel, verkar dock aldrig dö. Jag känner att det är en helt meningslös diskussion och att albumet aldrig hade kunnat bli det fantastiska verk det verkligen är om det inte hade sett ut som det gjort de senaste 40 åren. Det är The Beatles mest mångsidiga album och det finns fillers, helt klart, men dessa kommer ändå till sin fulla rätt i den totala galenskap och anarki som härskar över det här materialet.

Det här i till största delen ett album som fungerar som en helhet, men det finns låtar som kan stå upp på egen hand. ”Piggies” brukar väl vanligtvis inte räknas som en av dessa, men jag finner den mycket intressant, speciellt som satir. Att många såg den som en muntlig attack på polisen är i sig naturligt då ”Pigs” var ett nedvärderande slangord för just den yrkeskåren. En person som tog texten än mer allvarligt var Charles Manson och hans ”familj” som under morden på bland annat paret LaBianca och Sharon Tate (Roman Polanskis gravida fru) stack dessa med knivar och gafflar (”Clutching forks and knives to eat their bacon”) för att sedan skriva ”Death to pigs” med Sharon Tates blod på en av väggarna i huset, en klar hänsyftning till ”Piggies”.

Ta del av den färdiga albumversionen samt den demo som spelades in hemma hos George Harrison i maj 1968. De här inspelningarna går under namnet Esher Demos, och ägde rum efter att The Beatles återvände från Indien med massvis av låtmaterial som till slut hamnade på The White Album. Jag hade hela den bootlegen i min ägo en gång i tiden, men tyvärr så såldes den i brist på pengar.

The Beatles – Piggies (Demo)
http://www.sendspace.com/file/ujvo4k
The Beatles – Piggies

YOU WHISPERED I WANT YOU

Det är inte ofta som jag fördriver dötid med att vila ögonen på den där tv-kanalen med ett Z uppe i högra hörnet, men igår hände det faktiskt. Och, där kom den, den bästa nya låten jag hört på flera månader. Adrian Modiggård är son till Werner Modiggård, trummisen i Eldkvarn, ni vet.
Det är en så självklar melodi, 60-talsinfluenserna känns hämtade från valfritt Top of the Pops-program cirka 1964-66 och samtidigt så är grabben nyss fyllda 16. Jag har sedan tonåren funnit sådan oerhörd tillfredsställelse i låtar som den här och när jag lyssnar på ”Love makes me cry” så känns det som att jag blir jämnårig med Adrian. Det är skönt ibland.

IN RETURN TAKE THIS HEART OF MINE

The Four King Cousins var en sån där tjejgrupp som man till en början kan ha väldigt svårt för. Medlemmarna hade sin bakgrund i någon slags amerikansk TV-underhållning som gick under namnet The King Family Show. The Four King Cousins var alla döttrar till Donna, Yvonne, Luise and Alyce som på 30-talet ingick i den populära vokalgruppen The King Sisters. Redan här börjar det kännas lite väl incestuöst. Kusinerna pysslade mest med att spela in cover-versioner av redan framgångsrika låtar som exempelvis ”Walk on by”, ”God only knows” och ”Good day sunshine”, allt i hederlig easy listening-anda. The Four King Cousins stack aldrig ut på något endaste litet vis. Det amerikanska idealet var den viktigaste grundstenen, människor kunde sitta tryggt tillbakalutade i sina lugna förorter utan att oroa sig för att idyllen skulle blåsa bort.

Men så finns ”Love so fine”. Det här är helt klart en av de bästa låtarna jag någonsin hört i sunshine pop-kategorin. Roger Nichols kompositerade det här miraklet och den finns i ett flertal versioner. Hitta er egen favorit, det är inte varje dag som allt godis i godispåsen smakar så här utsökt. Herb Alpert-versionen får mig att bli så där löjligt nostalgisk då den påminner mig om ledmotivet till någon ungdomsserie jag inte minns namnet på från sent 80-tal.
—–
The Four King Cousins – Love so fine
Roger Nichols & The Small Circle Of Friends – Love so fine
Herb Alperts & The Tijuana Brass – Love so fine

THERE ARE MOUNTAINS AND HILLSIDES ENOUGH TO CLIMB

Ni vet hur det känns när man återupptäcker en låt som man älskar av hela sitt hjärta och som på något sätt aldrig bleknar i sin briljans? Den här gången handlar det inte om en regelrätt återupptäckt, ”What the world needs now is love” hänger alltid med i vått och torrt. Tom Clays version som jag postade här tidigare i somras är fortfarande helt unik i framförandet, och Jackie DeShannons ursprungstolkning från 1965 står sig oerhört bra än idag. Carla Thomas spelade in sin version av ”What the world needs now is love” 1966 och den hamnade på hennes utsökta album Comfort Me samma år. Samtidigt var hon uppbackad av ett så starkt band som Booker T. & The M.G.’s, något som verkligen hörs här. Det är en låt som dryper av den där ärligheten och dramatiken som man så många gånger kunde finna i skapelser signerade Stax Records.

Carla Thomas – What the world needs now is love