Vecka 10-11 2019

preservationact1

Här följer Eton Wall Games mest lyssnade låtar avseende vecka 10 till och med 11 2019. Spotify-spellistan hittas här.

  1. The Kinks – ”Where Are They Now?”
  2. My Favorite – ”The Black Cassette”
  3. Mac DeMarco – ”Cooking Up Something Good”
  4. The Man From Delmonte – ”Water In My Eyes” (Ej tillgänglig på Spotify)
  5. Dexys Midnight Runners – ”Plan B”
  6. Florence Valentin – ”Haninge Punks”
  7. Goran Kajfeš Tropiques – ”White Sand”
  8. John Coltrane – My Favorite Things”
  9. R.E.M. – ”Daysleeper”
  10. Bright Eyes – ”Drunk Kid Catholic”

The Kinks mest underskattade låt? Med största sannolikhet är det just ”Where Are They Now?”, spår nummer fem på Preservation Act 1 från 1973. Låten har gått varm dessa veckor vilket gör att den, icke förvånande, ligger på första plats.

My Favorite släppte äntligen The Happiest Days Of Our Lives från 2003 på digitala plattformar i början av mars månad. Det finns så oerhört mycket fint där, men ”The Black Cassette” tronar allra högst. Jag är än idag oerhört tacksam över att jag hann se My Favorite i Teaterladan i Hultsfred en fin sommardag för snart 14 år sedan. Tre månader senare existerade man inte längre. Bandet har sedan dess återförenats, först som The Secret History och sedan återigen under namnet My Favorite, men Andrea är inte med längre och då kan det aldrig bli samma sak. Varje gång jag konverserar med Michael Grace Jr. på Facebook eller Instagram så känner jag mig tvingad att uttrycka min kärlek till ”The Black Cassette”, och glider därför lätt in på ämnet. Han kanske tycker jag är helt väck, men det tror jag inte. För övrigt har My Favorite världens bästa och mest träffande biografi:

”FIRST EMPIRE: 1993-2005. Teenage misfits gather around black mass of water called Lake Ronkonkama. Release 7″s, release 2 LPs. Go to Sweden. Die.

SECOND EMPIRE: 2014-Rise from dead as mechanical angels. Cultural significance yet to be determined.”

Florence Valentin är också med i den här summeringen, med ”Haninge Punks”. Bandets spelning på Pustervik i fredags var makalöst bra. En comeback som verkligen håller måttet, lika bra som i Kungsträdgården för 10 år sedan.

Att jag inte förrän nu lyssnat på The Man From Delmonte är väldigt märkligt, det här hade passat mig som handen i handsken i mitten av 00-talet. På något vis har jag lyckats med konststycket att cirkulera kring The Man From Delmonte, avnjuta banden som verkade i samma sfär, men aldrig ens försökt mig på just deras låtar. Jag måste ha tänkt att det säkert lät som Hey Paulette fast sämre och bara hoppat över. ”Water In My Eyes” är det mest utsökta jag hört på mycket länge. Hoppa inte över.

Dexys blåser så där Dexys-fint i ”Plan B”, Goran Kajfeš Tropiques och John Coltrane håller jazz–fanan högt, R.E.M. gör mig sentimental, Mac DeMarco påminner om hur bra Sverige-spelningarna i sommar kommer att bli och ”Drunk Kid Catholic” får mig att tänka på Hultsfred i regnet 2004.

”En av världens tusen bästa låtar, ja, det är sant” #2

(Sedan 2012 har jag jobbat med en spellista på Spotify. Den här spellistan innehåller, subjektivt, världens bästa låtar. Fram till våren 2017 var det en 500-lista. När sommaren började glida över i höst hade den blivit en 1000-lista. Jag tyckte väl helt enkelt att det blev en större utmaning om jag dubblade antalet.

Det finns egentligen bara två regler. Spellistan ska alltid innehålla 1000 låtar, varken mer eller mindre. Eftersom listan är levande så läggs det till låtar då och då. Om det läggs till en låt, tas en annan bort. Regel nummer två innebär att en artist/ett band får ha med max 10 låtar i listan.

Låtarna som kommer att ligga under rubriken ”En av världens tusen bästa låtar, ja, det är sant” finns alla med i 1000-listan. Jag trycker helt enkelt på shuffle, ser vad som händer, och författar sedan ihop ett inlägg om just den låten.
Spellistan kan nås via den här länken.

The Kinks – End of the Season” (1967)

Something Else by The Kinks är mitt solklara val när det gäller favoritalbum med The Kinks. Släppt i september 1967, just när the Summer of Love går över i höst. Det finns ett fåtal album som är rakt igenom höst för mig, Unhalfbricking med Fairport Convention, det mesta med Nick Drake och särskilt Something Else.

Det är ungefär 20 år sedan jag köpte albumet på cd, då som tonåring. Jag föll som en fura. Jag faller nog fortfarande.

Albumet är fullt av små historier kring en rad olika karaktärer, just det där historieberättandet som Ray Davies var/är så duktig på. Alla låtar förutom just ”End of the Season” är inspelade mellan hösten 1966 och sommaren 1967. ”End of the Season” spelades in i april 1966.

Jag ser det här spåret som en nyckellåt, så typisk för albumets helhetskänsla. Låten skulle kunna ses som en parodi, en 20-talspastisch, om den hade spelats in av vilket annat band som helst. I händerna på The Kinks blir den känslig och svävande, fylld av mästerlig melankoli.

VIDEOINLÄGG # 2

Den här gången pratas det om tre låtar istället för två. Och sommartemat kan vi nog glömma, det känns redan som att jag har förstört det upplägget.

Jag vill dessutom tillägga att jag blir smått galen på mina redigeringsprogram som trots att jag filmar i HD-kvalitet alltid smyger in något irriterande moment. Den här gången är det ljudet som känns lite hackigt. Men det vara bara att välja på lite hackigt ljud eller ljud helt i ofas med det visuella. Jag ber om ursäkt för detta och skall snart kolla upp någon slags lösning.