Miss Modular

Enbart under den senaste veckan har två oerhört fina nyheter uppenbarat sig: Bad Cash Quartet kommer, som ryktet sa tidigare i år, att spela i Göteborg på Gården som går av stapeln på Trädgårdsföreningen den 5-6 juni. Samtidigt går Way Out West ut med att Stereolab kommer till Slottsskogen. Spelplatsen tar jag för givet, det vore ganska vedervärdigt om Stereolab blev förpassade till en Stay Out West-scen. Mer intimt, men desto mer köande. Oavsett, Stereolabs 10 år långa paus är över.

Det var någon gång under tidigt 00-tal som jag gick ner mig helt i Dots and Loops från 1997. Då kändes det som att de två föregående albumen Mars Audiac Quintet och Emperor Tomato Ketchup var betydligt mer hyllade. Fantastiska album i sig, Emperor Tomato Ketchup hör till ett av 90-talets bästa med låtar som ”Metronomic Underground” och ”Cybele’s Reverie”, men det var något visst med just Dots and Loops.

Det krautiga hade fått ge plats för ännu mer lounge med ganska tydliga avtryck från den space-age pop som bandet länge hade haft som influens. Dots and Loops är luftig, mjuk och på samma gång oerhört självklar. Det är en klåfingrig samling låtar som norpar lite överallt och skapar ett experimentellt pop-kollage.

Pitchfork beskrev hela situationen väldigt träffsäkert: ”Dots and Loops sounded like nothing else at the time, and like lots of stuff from other times.” Känslan är att det skulle vara ganska lurigt att leta upp särskilt många album från 1997 som glänser så här fint idag, 20 år senare.

När vi ändå pratar om Stereolab så känns det passande att nämna McCarthy, Tim Ganes tidigare band som även Laetitia Sadier ingick i under en kort period. Trummorna på ”Celestial City” var länge ett av mina favoritögonblick i den brittiska pophistorien, inte för att de var så märkvärdiga i utförandet, men för att de ramade in stämningen så perfekt och gjorde spåret till den självklara höjdpunkten på C86-kassetten. Optic Nerve har för övrigt fortfarande exemplar kvar av den nyutgivna ”Red Sleeping Beauty”-singeln, passa på.