THE COVER ART

När man impulsshoppar vinyl är det ofta omslaget som fäller avgörandet. Ibland träffar man rätt, ibland blir det en riktig miss. I det sistnämnda fallet kan man åtminstone plocka fram plattan och titta på den då och då. Omslagen som förekommer här under är ingen slutgiltig topplista på något vis, det är snarare skivor jag hade i tankarna eller som helt enkelt bara måste framhävas. Nu började jag faktiskt fundera på om det vore intressant att ranka världens finaste albumomslag. Men det får nog vara.

Jag tänker bara på när jag gjorde den där listan i årsskiftet 2009-2010, den som rankade 00-talets 100 bästa låtar. Videoklipp på varenda låt. Text om varenda låt. Jag tror att den sög musten ur mig och jag vill inte tänka på hur många timmar det tog att sammanställa den. Först urvalet med att gå igenom alla år, tänka tillbaka, bläddra i gamla musiktidningar, lyssna igenom skiva efter skiva. Sedan följde rankingen och skrivandet och letandet efter klippen som skulle finnas med i varenda inlägg. Jag blir helt svettig bara av att tänka på det. Skulle man vilja läsa den där listan så ligger den där i arkivet till höger, sent 2009 och tidigt 2010. Gör mig gärna den äran, då känns det som att det var värt något.

Men tillbaka till omslagen, det var ju faktiskt det primära här. Vad som gör dessa omslag så underbara är svårt att säga. Ibland är det ett foto eller en illustration, ibland är det en stämning eller en känsla. Och icke att förglömma, färgkombinationerna. Allt som oftast spelar alla faktorer in samtidigt. Hoppas att det uppskattas.

The Housemartins – London 0 Hull 4 (1986)
Don Cherry – Symphony for Improvisers (1966)
Summerhill – Summerhill (1969)
Donald Byrd – A New Perspective (1963)

Curtis Mayfield – Curtis (1970)
The Impressions – The Young Mods’ Forgotten Story (1969)
Herbie Hancock – Inventions and Dimensions (1964)

Novi Singers – Novi in Wonderland (1968)
Ornette Coleman – Love Call (1968)

Weezer – Pinkerton (1996)

Sedan har jag även ett hedersomnämnande. 1980 släppte The Durutti Column skivan The Return of the Durutti
Column. Den första utgåvans omslag var gjort av sandpapper. En fantastisk idé, för ställde man in skivan i skivhyllan så förstörde den skivorna som stod bredvid. Helt enkelt världens stöddigaste platta. Det ska bland annat ha varit Joy Division som samlade ihop den mängd sandpapper som behövdes. Enligt legenden var det dock enbart Ian Curtis som faktiskt utförde något skapande arbete, resterande bandmedlemmar ska istället ha suttit i samma rum och tittat på porr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s